Vår resa har fått ett något abruptare avslut än vi planerat. Medan några av oss var i byn Nong Sang var Maria hemma med halsont.
Vi hade en fantastisk tid i även denna by. Mycket glädje och barn som verkade njuta av varje sekund. En av höjdpunkterna var att se byledaren (som vi berättat om tidigare) uppe på scenen och berätta om hur Gud rört vid hans knä och även hans hjärta. Mycket mer kan sägas och jag kanske återkommer, men sammanfattningsvis finns det numera även i denna by ett antal hem där människor som upplevt Jesus kärlek nu vill fortsätta att träffas för att upptäcka mer av detta nya liv. Jump Church har också bestämt sig för att ha regelbundna möten för barnen i byn varje vecka. (Minns inte om jag berättat det men många av barnen växer upp utan närhet till sina föräldrar som arbetar i andra delar av Thailand. Det finns stora behov av vuxna förebilder och människor som engagerar sig i barnens liv)
Under tiden människor blev fria från sjukdomar i Nong Sang blev dock Maria och de barn som var hemma allt sämre. På natten efter vi haft sista kvällen i byn kunde Maria inte sova på grund av halssmärtan, även Noa klagade på svår magont. Vi åkte därför in akut till sjukhus och på morgonen efter kom även Edwin och Junia. Halsfluss och schalakansfeber blev det konstaterat.
Efter intravenös penseln och vila var, tack och lov, både Maria och Noa feberfria igår kväll. Annars hade vi fått tänka om kring hemresan.
Igår hade vi planerat att bjuda våra nyfunna vänner i Khon Kaen på svenskt julbord, men det får väl bli ett annat år. Istället tog de hand om oss och skjutsade och vinkade av oss vid flygplatsen. Kändes väldigt varmt i hjärtat att möta ett 10-tal vänner som tagit sig tid och åkt ut till flygplatsen bara för att säga hejdå till oss. Vi har fått vänner för livet här.
Nu har vi landat på ett mysigt litet hotell intill flygplatsen i Bangkok och imorgon bitti går flyget hem till Sverige. Det ska bli väldigt skönt. ”Borta bra men hemma bäst” stämmer bra på vår familj.
Linneas bror med familj kom förra veckan och de kommer nu åka vidare till Vietnam för att fira jul tillsammans.
Jag kan inte summera resan nu, det får vi återkomma med. Man kan dock konstatera att få saker har gått som vi planerat från början, men det vi fått istället har blivit än bättre. Guds omsorg och ledning har varit påtaglig. Vi är förundrade var gång. Gud är på riktigt.
Ska också bli fantastiskt att få träffa er alla igen – vi längtar. Först ska vi dock se till att ni slipper träffa våra streptokocker.